Begravningen

Nu har vi haft begravningen för pappa.
Fredag den 3 december 2010

Det var så fint.
Alla människor som kom till kyrkan för att ta ett sista farväl.
Släkt vänner och arbetskamrater fyllde upp Röbäckskapell.
Prästen var duktig på att återberätta om pappa




"Tegsgrabben" som gillade motorcyklar, skotrar och bilar. Alltid intresserad och bildad i allt möjligt. Hur han jobbat och att han fått uppleva mycket i olika delar av världen. Att pappa var duktig på att laga mat och älskade att vara i stugan med hunden Ronja (som han nu fått återförenas med i himlen) Att pappa var hjälpsam utan att man kände skuld till honom. Det var inte bara vi barn som fick erfara den hjälpsamheten, han hade vänner som också fick besök av honom titt som tätt. Att han lämnat oss alderlens för tidigt!

Jag har inte fått med allt här. Det var en kort men bra beskrivning av honom

Inledningsmusik: Höstvisa
Psalmerna var:
Lär mig du skog att vissna glad
Bred dina vida vingar
Härlig är jorden
Avslutningsmusik: Så skimmrande var aldrig havet
Solosångerskan sjöng ´När löven faller´ ibörjan och avslutade med ´Som en bro´ Hon sjöng och spelade piano så vackert.

Efteråt var det fika i Tegs kyrka och det bjöds på smörgåstårta och sedan kladdkaka
Några ställde sig upp och berättade om minnen dom hade med och av pappa. Mest från den "galna" ungdomens dagar.
Tex då hade han varit i Hednäs hos en kusin och tränat med motorcross eliten och vunnit mot dom som skulle tävla senare. Han ville vara med men fick inte pga att han hade "fel skor" hade dom kommit fram till.
Trots detta så gav han sig inte, utan körde in i tävlingen och vann!!!
Han hamnade på mittuppslaget i Aftonbladet "Umeå grabb slog eliten"

Att dom var 3 grabbar som köpte bilar ihop, för själva hade dom inte råd.

Hur dom kört fast mitt i kallaste vintern och bara hade polyester skjortor och dansskor på sig... ut och skotta med bara händerna.
Äventyren avlöste varandra!
Jag hade kunnat lyssna hur länge som helst

Sånt här berättade aldrig pappa själv för oss. Vet inte om han tyckte att han då skulle ha dåligt inflytande på oss eller om det som varit har varit och sånt skulle han inte göra "idag" För han var snabb att påpeka om man gjort nått dumt. Som då jag åkte fast för fortkörning på Holmsundsvägen (körde 90 där det var 70) "Oj oj oj...Petra, du FÅR inte köra för fort!" *jaajaa* Jag VET det så väl, men han måste påpeka det och jag kunde ju inte ta åt mig riktigt då han under hela mitt liv varit en "fartdåre" själv. Fast han har då mig veterligen inte varit med om någon olycka eller åkt dit för trafikförseélser. Fast å andra sidan...det skulle han nog aldrig berättat heller!

Hans bästa vän Tage och hans fru Marianne har så många minnen som jag hoppas jag ska få tillfälle att lyssna på här framöver!

Många Minnesblad fick han med gåvor till Cancerforskningsfonden i Norrland
Hoppas verkligen att forskningen tar ett regält skutt framåt så fler slipper gå bort i denna elaka sjukdom och alderlens för tidigt!

Nått jag kom att tänka på idag 16/12-2010
Pappa/Morfar köpte en pv 50 åt Tony, gissa vem som var 5 år gammal och tappade hakan..
En helt obetalbar syn då han förstod att crossen var hans!!
Han trodde att han skulle få en godispåse ute i garaget
Vi tog med den till stugan där Tony fick köra varv på varv i skogen på sin lilla cross. En mycket lycklig pojke



Vissa stunder känns det lättare men det kan raseras lika snabbt som ett korthus!
Jag saknar honom så och vetskapen att jag aldrig mera får träffa honom gör så ont.
Han hade så mycket kvar att ge och uppleva, att hans liv bara försvann från oss är så svårt att förstå.
Det finns så mycket han skulle velat ha gjort och som han trodde att han skulle göra. Han hade planer på att köpa hus utomlands och att renovera köket i stugan och nu till vintern skulle han köpa en skoter!
Och barnen som blev av med SIN morfar, det går ju aldrig att ersätta och det vill man ju inte heller.
Tilda som är så liten kommer inte att ha egna minnen av honom, trots att han under hela hennes liv varit en trygg famn som hon ofta letade upp.
Önskar att vi skulle tagit oss mera tid till att vara med honom i stugan. Fast han har ju trivts med att vara här med oss och delaktig i våra liv och i alla olika bygg projekt, så vi får vara tacksam för att han var så duktig på att komma och hälsa på oss!!!



När löven faller ner och jag står kvar, då vet jag att du älskar


Din tid och din omtanke är det mest värdefulla du kan ge till någon